– En stiftelse har till sin natur en väldigt lång horisont, därför måste man också tänka på avkastning och förvaltning över tid, berättar Hans Rydstad.
Bakgrund
Hans är civilingenjör från KTH i grunden. Han doktorerade i metallers bearbetning och flyttade till Schweiz där han arbetade med material och processutveckling. När han flyttade tillbaka till Sverige 1986, samma år som Stiftelsen grundades, bytte han bransch.
– När jag började var vi tre personer på det som idag kallas Investment Banking. Idag har Carnegie över hundrafemtio anställda inom denna del av firman.
Han fick göra allt möjligt inom investment banking under åren och har suttit i ledningen för Investment Banking.
– Bland annat var vi delaktiga i den första stora Svenska privatiseringen. Det var inom skogsbranschen. Runt 500 000 svenskar tecknade aktier vilket var unikt. Det var störst andel aktieägare i förhållande till befolkning i Europa.
Vägen in i Stiftelsen
Under åren gjorde Hans många noteringar av bolag och varit rådgivare i många företagsaffärer.
– Det var i den vevan jag träffade Carl-Johan Simonsson och det är nog en anledning till att jag är här nu. Den andra anledningen är att jag har arbetat med kapitalförvaltning i andra bolag och är aktiv inom Stiftelsen för Strategisk Forskning vilket ger mig relevanta erfarenheter.
Han menar att det finns många skäl att tycka om Hamrinstiftelsen.
– Det finns ett intressant syfte med den och det finns goda chanser att använda pengarna på ett bra sätt. Grundarbetet är att arbeta med att stötta familjen att uppnå syftet med stiftelsen och i strukturen kring förvaltningen, kan man säga. Vi måste också se till att vi har en riktigt genomarbetad plan och tanke på hur vi ska arbeta.
Vid sidan av stiftelsearbetet
Hans slutade på Carnegie och jobbar istället med dem i egenskap av konsult. När han inte arbetar med dem eller med styrelsearbete finns det annat att göra.
– Jag har studerat teologi, vilket ju passar i Jönköping, skämtar Hans som på fritiden gärna läser, vandrar och åker skidor.
